Drama workshop 1,2

 

Under två workshops med Gunilla Fihn fick vi både teoretiska och praktiska kunskaper med fokus dramaförlopp, ledarskap i drama och medierat lärande.

Ett drama förlopp kan se ut på följande sätt: Inledning,Uppmjukning, Uppvärmning, Koncentration, Improvisation, Reflektion, Gestaltning, Reflektion, Avslutning.

Ledarskap i drama: Förklara tydligt, Välj ord, Var positiv, Använd humor, Nervositet normalt, Gardera dig inte, Dela in gruppen, Ta rädslan på allvar, delta själv.

Inför drama seminariet skulle vi ha läst två kapitel var i Medierat lärande och pedagogisk mångfald. De kapitel som jag fördjupade mig i var kaptitel 7,8. Vi skulle därefter diskutera medierat lärande i respektive grupp och därefter gestalta och dramatisera medierat lärande inför de andra grupperna. Detta var en svår men lärorik utmaning där man fick olika infallsvinklar på hur medierat lärande kan ta form i förskolans vardag, även hur barn tar till sig kunskaper genom dokumentation, reflektion och imitation.     

Kapitel 7 Bild som medium för lärande

Bilder finns överallt i vår omgivning och värld, det är bilder som vi på olika sätt tolkar med våra sinnen, detta gör vi inte bara för att skapa fantasier utan det är något som är nödvändigt för oss individer för att förstå vår omgivning. Genom att bearbeta olika bilder och texter som vi möter utvecklar vi förmågan till kritiskt tänkande. Med hjälp av en uttrycksform som gestaltning, kan man i bildform synligöra en lärandeprocess, genom gestaltning ger vi uttryck för våra sinnen(Welwert 2013, ss173,174). Som blivande pedagog tror jag det är viktigt att utmana barnen i förskolan genom att låta barnen möta olika typer av bilder och texter där de tvingas att tänka ett steg längre. I förskolan kan det verbala språket variera avsevärt, barnens utveckling och mognad kan skilja sig på flera plan, därför tror jag det är grundläggande att låta barnen uttrycka sig på olika sätt och som pedagog synligöra dessa uttrycks möjligheter för barnen i sin fortsatta utveckling.

Barn har en tanke om att något förväntas bli fint, det råder en viss norm som de anpassar sig efter, barnen behöver därför bli distraherade i sin föreställning och utmanas att ge ett annat uttryck. Det är pedagogens/lärarens uppgift att utmana och stimulera barnen vidare i deras visuella arbete, både pedagogen/läraren och lokalen inverkar på hur skapandet tar form. Barnen kan även bli hämnade i sitt skapande om arbetsuppgiften är för styrd, om de får se iordningställda alster och om materialet de ska använda är begränsat, det är med andra ord en balans mellan att styra och stötta barnen i de estetiska uttrycken och låta de få pröva sina vingar(Welwert 2013, s.182). Att styra och stötta är något som jag ständigt står inför ute i verksamheten, hur mycket ska jag instruera och inspirera barnen utan att det bli för styrda? Jag anser till viss del att barn behöver inspirationskällor för att gå vidare i sina tankar och i skapandet, så som jag inspireras dagligen på olika sätt och som leder mig vidare. 

Kapitel 8 Barns bilder som betydelsebärande medier

När barn målar bilder målar de ofta sådant som de har en kunskap om eller något de ser vid det tillfället de målar, man kan säga att de barnen målar är något de vill relatera. Den sociala miljön har också viss betydelse för vad barnen skapar, därför är det vanligt att barn i samma rum målar liknande bilder. Barn kan mer om omvärlden än vad som syns på bild, det beror främst på finmotoriska och perceptuella svårigheter (Paggetti 2013, s.196). 

Genom att diskutera och analysera kring bilder och texter bidrar det till ett medierat lärande. När samtalet är i fokus där olika tolkningar och uppfattningar synliggörs kring en bild utvecklas det till ett bredare perspektiv där olika uppfattningar kan leda till diskussioner kring olika problem(Paggetti 2013, s.206). Mina erfarenheter från bildsalen ute i verksamheten är när barn målar något, då är en vanlig förekommande respons från pedagog inklusive mig själv ”vad fint du målar”. Detta är något som kommer automatiskt för många, ser man ett barn som skapar en bild så faller det sig naturligt att ge barnet den typen av respons, en bidragen orsak till detta tror jag ligger till grund för det normer och värden vi bygger upp i samhället, att det vi skapar förväntas bli fint. Från tidig ålder får vi höra detta och det bidrar till en kedjereaktion som cirkulerar runt i generationer. Genom att istället samtala och analysera kring bilden med barnen bidrar det till flera infallsvinklar som kan leda till vidare tankar och idéer. Paggetti (2013) talar om analysmodellen som går att följa för bilder: 1)Ikoner- tolka och analysera vad som gestaltar bilden, 2)Index- sök efter vad som inte uttryckligt finns med i bilden och analysera, 3)Symbol- reflektion över vad bilden berättar. (s.199)

Ett exempel på medierat lärande i förskolan kan vara en aktivitet med fokus vatten där barnen får använda alla sina sinnen med hjälp av rekvisita, det är således rekvisitan som är länken till medierat lärande. Barnen får lyssna på musik hur vatten kan låta, barnen kan använda blåa silkes sjalar för att få en visuell bild av vågor, smaka på vatten och lukta på exempelvis i en snäcka.