Fältdag 4-uppföljning

På mitt första återbesök efter VFU:n alltså fältdag 4 blev jag som vanligt mottagen av glada barn och personal, det var kul att träffa alla igen. Denna dag stod skogspromenad på schemat och jag ville givetvis följa med. De hade under en tid arbetat med att undersöka grodans utveckling och därför varje vecka gjort ett återkommande besök vid en damm där de fanns gott om grodyngel.  Väl uppe i skogen letade vi efter tecken på grodans utveckling det hade inte hänt så mycket sen sist ansåg barnen. Fruktstund och fri lek hann vi också med, jag tog då tillfället i akt att göra en matematik aktivitet med några av barnen.

Jag gjorde ett plustecken av två pinnar och antal kottar på var sida, barnen fick tur i ordning svara hur mycket det blev, barnen fick även lägga kottar och låta mig gissa. Detta var något som jag märkte att barnen tyckte var roligt Vi skapade även olika djur av kottarna.  

I läroplanens mål står det att Förskolan ska sträva efte att varje barn utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemlösningar (Lpfö 98 rev 2010, s.10).

Väl tillbaka på förskolan frågade barnen efter mitt uppdragsspel, det gladde mig att barnen kom ihåg spelet med betydelsen att jag måste ha lyckats bra i det stora hela med mitt didaktiska material. De egna uppdragslådorna som barnen skapade av kartonger fanns kvar i ateljén, några barn hade gjort nya uppdragskort och några hade tagit hem dem för annat bruk. Förövrigt hade pedagogerna inte jobbat vidare med detta projekt, eftersom de hade lite andra saker att göra med barnen, som bland annat avslutningssånger, kompistrollen och grodans utveckling, pressa blommor som de hittat i naturen. Det är just detta som jag ställer mig kritisk till, stressen som blir att barnen ska hinna med så mycket, där de kastas in i något hastigt, hur mycket meningsfulla sammanhang får barnen i dessa snabba vändingar. Dessa aktiviteter som skulle ”hinnas med” var alla pedagogernas egna idéer och tankar på vad barnen skall uppleva, istället för att låta barnens intressen leda vägen till de olika processerna. Jag anser att mitt didaktiska material hade kunnat bli en ännu större process och tema på grund av barnens stora intresse och glädje om pedagogerna hade tagit sig tid. Eftersom att det är barnens tankar och idéer som styrde processen vidare, genom att de ville göra egna lådor och uppdragskort, de ville även att jag skulle göra nya uppdragskort till spelet vilket jag ska göra till nästa fältdag, de ville även göra egna spelplaner och pjäser vilket jag tyvärr inte hann genomföra med barnen på grund av de få dagar som fanns kvar.