Den första veckan på min VFU var nu till ända, det var kul att träffa alla barn och personal på förskolan igen. Det är andra terminen jag gör på denna förskola och jag trivs väldigt bra, detta tror jag också beror på att jag känner mig allt mer hemma i min yrkesidentitet som blivande förskolelärare. Under veckan fick jag äntligen nyttjat mitt spel som jag tillverkat. Jag fick en väldigt positiv respons, barnen köade för att få vara med och spela och varje dag har de frågat om de kan få spela uppdragsspelet igen, samtidigt var det också kul att se hur barnen tog till sig kunskap under spelets gång. En av de största utmaningarna när jag skapade spelet var att hitta en balans på kortens svårighetsgrad, men det blev förvånansvärt bra.
Ute i verksamheten genomförde jag spelet i mindre grupper med fem barn i taget, jag blandade grupperna med både pojkar och flickor. Totalt genomförde jag spelet med femton barn i åldrarna 4-5år. I mitt didaktiska spel har jag lagt mycket tid vid det estetiska uttrycket för att väcka barnens intresse och nyfikenhet, till exempel har jag gjort spelpjäserna till små karaktärer med olika hudfärg och frisyrer, på spelplanen har jag gjort cirklarna och kvadraterna i olika färger, lådan med uppdragskort är målad i helt svart för att ge ett spännande uttryck, fyra av korten i lådan är ”döskallekort” där man får ta minus antal steg, för att på så sätt få in ett "spänningsmoment". Genom att lägga vikt på det estetiska uttrycket var det något som jag kunde se gav resultat i form av barnens positiva uttryckssätt både verbalt och kroppsligt. Under spelets gång satt jag med vid varje tillfälle och stöttade barnen genom att läsa uppdragen, något som jag var väldigt angelägen om var att barnen aldrig skulle känna att de inte klarade av ett uppdragskort således gav jag dem stöttning eller så fick barnen hjälpa varandra vid eventuella svårigheter. Spelet pågick i cirka 15-20 minuter per gång och återkom under hela veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar